I höst kommer jag att satsa på mitt skrivande

Jag har vänt på alla alternativ när det kommer till att hinna med mitt skrivande för att inte tala om ekonomin. Jag är van att jobb och inte behöva tänka på att någon annan ska försörja mig och efter många omräkningar och samtal med min sambo har jag nu bestämt mig att gå ner ännu mer i tid på mitt dag jobb och nu kommer jag att jobba 1-2 dagar i veckan och skriva resterade dagar.
Det här beslutet har inte varit lätt. Visst har det varit lätt att vilja ägna mig åt mitt skrivande men det är ett stort hopp ner i ekonomin, men jag brukar alltid säga att får man chansen att leva sin dröm så måste man prova och nu ska jag prova. Jag kan alltid gå tillbaka till jobbet om det inte skulle fungera. Men jag vill så klart att det här funkar och att inte ge det en ärlig chans vore inte heller rättvist.

Bildref: Lauren Greutman

Jag är väldigt produktiv, så har jag alltid varit på alla mina jobb och självklart har jag även en plan och ett 5 års mål med mitt skrivande också. Jag tycker det är viktigt med mål och det driver mig framåt. Det fungerar kanske inte för alla, men utan ett mål för mig skulle jag sväva iväg och kanske inte lyckas styra upp hälften av vad jag faktiskt kan utföra.

På onsdag börjar semestern i 3 veckor och sedan jobbar jag 1 vecka och efter det har jag 1 veckas semester till som kommer att tillägnas mitt skrivande och tid med min man.
När jag då kommer tillbaka till jobbet så gäller 1-2 dagar i veckan upplägget och det ska bli extremt roligt att se hur mina övriga dagar med skrivandet läggs upp. För det kommer att innebära en riktig omställning. Jag är van att skriva tidigt på morgonen och eftermiddagen/kvällen och även när jag har varit ledig har det här upplägget varit svårt att bryta. Jag kan vara hemma hela dagen och göra allt annat än att skriva och sedan när eftermiddagen kommer så börjar jag skriva till sent på natten. Men som allting annat så gäller det att ställa om sina rutiner. En liten rädsla över att jag inte kommer att klara att ställa om finns så klart och nu när jag valt att ägna mig åt mitt skrivande vill jag ju inte slösa tiden utan göra mitt bästa på den bästa tiden på dagen, på den tiden där man faktiskt har energi och är klar i huvudet.

Samtidigt som det är en tid av många tankar så ser jag verkligen framemot det här. I augusti har det gått ett år sedan jag skrev på mitt första kontrakt och sedan dess har mitt skrivande varit min högsta prioritet och jag att jag nu ska kunna lägga ner så mycket tid på att skriva gör mig alldeles glad inombords och bara tiden kommer att kunna avgöra om det är rätt beslut :)!

Kram Lisa White

Semestern kan ge dig ett bokkontrakt!

Alla som skriver vet att semester från sitt vanliga jobb innebär mer jobb och tid för sitt skrivande (om man nu inte redan försörjer sig på sitt författarskap förstås) och för mig är det exakt vad som kommer att hända under min semester, precis som förra året.

När jag ser tillbaka på förra semestern så såg jag ett förlag som sökte manus. Jag tänkte att jag skulle redigera färdigt mitt manus och skicka in det och det gällde för boken jag debuterade med i maj ”En hemlighet förde mig hit”.
Jag hade två veckor på mig eller snarare 11 dagar och tiden var knapp, men jag hann och resten är historia.


Den här semestern kommer jag att lägga tid på att redigera mitt andra manus ”Jag är såld på dig”, som kommer i september, på bokmässan och även fast det kräver väldigt mycket tid så skulle jag inte byta det mot någonting för det här är viktigt för mig.

Det betyder inte att jag utesluter att kunna göra massa andra roliga saker. Det ena behöver inte utesluta det andra, men det krävs tidsplanering för att få ihop det så hela familjen blir nöjd.

I början tyckte jag att det var svårt att hitta en balans. Jag ville skriva hela tiden och till slut satt jag på all ledig tid och det är inte rättvist mot min andra hälft, även om han inte klagade en enda gång. Men som vilket jobb som helst krävs det en balansering även om det här jobbet kanske tar lite mer tid vissa dagar än ett normalt sju till fyra jobb. Nu när det snart gått ett år, så har jag lite mer rutiner när det kommer till skrivandet, även om det kan bli lite mycket vissa dagar. Under redigeringen så går det såklart åt mer timmar och där kunde jag ibland sitta 16 timmar/ dag med undantag för lite mat och toabesök. Den här omgången av redigeringen så ska jag försöka hålla det mer strukturerat och tidsplanerat.

Alla jobbar olika med ditt skrivande och det är intressant hur vi som skriver får ihop timmarna och dagarna. Det är en ständig kamp men klart värt det. Även om jag blir trött när jag jobbar långa skrivpass så finns det ändå en glöd av energi som får mig att fortsätta. Det är utan tvekan det som fyller min själ och oavsett hur grinig eller trött jag är innan jag börjar skriva så ändras det direkt när jag får mata ord från tangentbordet.
Jag älskar verkligen att skriva och känner otrolig tacksamhet för er som läser min bok.

Så för nu vill jag önska er en trevlig helg och hoppas på att ni får fint väder!

Kram Lisa

Manuset kommer snart tillbaka för redigering!

Den här månaden har jag blivit lovad att mitt manus kommer åter för redigering och nu hoppas jag att det stämmer för jag är laddad men också lite smått stressad då den ska släppas i maj.

Det här är första gången jag släpper en roman med ett förlag och deras rutiner är jag inte bekant med ännu. För att inte understryka att jag är en kontrollfreak som gärna vill att allt sker nu, så har jag fått jobba lite med både mitt tålamod och mina stressade nerver.

Det är väldigt spännande att få tillbaka manuset. Undrar om hon kommer att slackta mig levande eller finns det partier som är riktigt bra. Det är många funderingar och frågor som rör sig i huvudet. En sak som har hänt den här månaden när jag har fått vänta, är att mina andra manus ligger lite på vänt. Det krävs så mycket energi och tankeverksamhet att skriva ett manus, den som säger att det är lätt … ljuger för dig, iallafall om det ska bli ett bra manus. Jag står just nu på en platå av ingenting. Jag vill kasta mig över mitt råmanus som utspelar sig i Örebro, men jag orkar inte, så nu hoppas jag att mina lediga torsdagar och fredagar nu i februari och mars ska ge mig mer energi och lust.

Men jag är verkligen lyckligt lottad. Jag har ett förlag och en redaktör som tror på mig 100%, jag har en man som ställer upp så fort han ser att jag behöver hjälp och råd och fick han bestämma skulle jag säga upp mig idag och skriva på heltid. Hur många har det så? Men jag är inte sån. Jag gillar att jobba och jag vill ha en god och trygg ekonomi utan att behöver känna ett krav. Förstå mig rätt nu. Krav på deadlines och prestation är en sak, men att min man ska behöva försörja mig om jag inte lyckas producera böcker, det är ett krav som är för tidigt för mig att behöva utsätta mig för. Trots att det skulle vara drömmen att få skriva på heltid, så är jag övertygad om att tiden kommer när det är rätt för mig.

Med 8 dagar kvar på månaden och avbitna naglar så ser jag framemot återkoppling om mitt manus för boken ”En hemlighet förde mig hit”.

To be continued …

Kram Lisa

The end!

När jag började skriva min debutroman ”En hemlighet förde mig hit” så skrev jag första kapitlet som utspelade sig ett år före resten av boken. Jag hade alltså egentligen slutet först med en cliffhanger, dvs hemligheten skulle inte avslöjas här utan det skulle läsare få reda på i boken. Det var så handlingen kom till mig. Mer visste jag inte om handlingen än det när jag började skriva och jag hade inte heller jobbat så mycket med skrivprocessen heller vilket gjorde att det tog mig flera år att färdigställa boken. Nu ska jag väl också säga att jag hade otroligt mycket ”arbete i det normala livet” och inte så mycket tid i början heller att fokusera på manuset och det är tyvärr mångas verklighet som drömmer om att debutera och jobba som författare, så det är inget konstigt.

Jag fortsatte att jobba med manuset på helger och kvällar och under tidens gång så utvecklades handlingen och min skrivprocess kickade igång. Lösa trådar och nya karaktärer uppstod och när jag kände att jag kunde börja knyta ihop alla lösa trådar så hade jag kommit till mitt näst sista kapitel.

Här körde jag fast och manuset blev vilande i månader. Så pass länge att jag fick börja läsa om hela boken för att fräscha upp minnet och då slog det mig. Mitt första kapitel var egentligen slutet på boken, med några omskrivningar förstås så att resten av manuset passade in. Men nu efteråt så kan jag se att jag faktiskt hade skrivit slutet först utan att veta om det.

Det jag lärde mig av det här är hur lätt det är att ”köra fast” i sitt manus om man inte är öppen för förslag och låter processen styra lite grann, eller mycket … Bara för att du har en plan från början så måste du ibland vara flexibel och tänka utanför boxen. Våga kasta om kapitel, skriva om, kassera och fortsätt att skriva.

Idag har jag många ”slut” uppskrivna som bara väntar på att bli bok och vem vet, slutet kanske är början av en bok eller mitten. Det spelar ingen roll så länge du fortsätter att skriva och ge dig själv lite utrymme för ändringar.

Kram Lisa

Jag var livrädd!

När jag skrev mitt första manus var jag fast i bubblan av processen. Tänkte inte så mycket på att andra skulle läsa mitt manus och jag tänkte verkligen inte på att någon skulle gå in och ha åsikter om den. Jag var lyckligt ovetande får jag nog säga.

När jag väl skickade in mitt manus till en redaktör för kommentarer för några år sedan var jag livrädd, det här gällde för manus noll som jag kallar den. Det första stora manuset jag skrev. Mitt lekmanus som nu ligger i ett säkert förvar här hemma. Om den någonsin kommer att se ljuset kan jag inte svara på, men jag är så glad att jag skrev den, trots att det tog mig 5 år. Den fick jag otroligt mycket feedback på. Jag gjorde alla fel man kan göra. ALLA. På 6 sidor hade 121 kommentarer, många var upprepande av att jag gjorde fel med talstrecken men ändå, det fanns många andra fel. Hon var otroligt lärande och ödmjuk vilket gav mig hopp i stället för mer rädsla.
De 6 sidorna hon kommenterade lärde jag mig så mycket av. Jag visste att hon skulle ha en del att säga till om, men det här blev ett häftigt uppvaknande. VAD FEL JAG HADE. Det förändrade mig helt, då förstod jag att det är som vilket jobb som helst. Du måste träna på uppgiften för att kunna bli bättre och jag tränar på det varje dag!

När jag sedan skickade i väg manus 1, så greps jag av panik. Jag gick igenom alla känslor och intalade mig att det inte spelade någon roll om vad hon tyckte. Men det var så långt ifrån sanningen jag kunde komma. Jag föreställde mig att hon läst manuset och kastat det i papperskorgen, redan efter några dagar. Ja … min självkänsla kanske inte alltid är på topp och det här gällde min dröm, mitt framtida liv. När jag fick svaret efter några dagar så var det som en sten släppte, en sten som jag släpat med mig hela livet. Det blev ett kvitto på att jag faktiskt kan och att jag ska ta vara på den här chansen. Vilket jag nu gör varje dag!

Testläsare, lektörer, redaktörer, osv är så viktiga. Här har du personer som inte har några känslomässiga kopplingar till ditt manus och kan på ett objektivt sätt se vad som behöver fixas. För det finns inget manus som är felfritt och om du nu tror att ditt manus är felfritt, så är DU i stort behov av dessa personer. Det är inget fel att vara nöjd med sitt manus, du ska vara stolt över ditt verk men du ska även vara öppen för förslag på ändringar som kan göra ditt manus ännu bättre. Ta det inte personligt!

Kram Lisa

Bokavtal nummer 2!

Jag är såld på dig!
En fristående romance-roman som utspelar sig i Lindesberg och lite i Stockholm, kommer hösten 2019!!!

Jag kan knappt tro att det här händer. Igår skrev jag på mitt andra förlagsavtal med mitt förlag Nicole Publishing. Det här förlaget, med Nicole Löw gav mig chansen att skicka in mitt första manus i somras. Jag hoppades med alla mina celler att hon skulle gilla den och några dagar efter att jag skickat in det, några riktigt tunga, svettiga dagar för min del, så fick jag svaret. Hon ville publicera mitt manus. Med det här svaret från henne så tappade jag nästan andan.

”Jag har inte hunnit läsa hela ditt manus ännu, men jag måste ändå skriva till dig känner jag. För det jag har läst ÄLSKAR JAG! 🙂  Du har verkligen lyckats med det i inledningen som många inte gör, att kasta läsaren direkt in i en scen, och framförallt göra så att man vill stanna kvar! Det är verkligen en konst och precis det man eftersträvar i en bok!  Så med det sagt vill jag mer än gärna samarbeta med dig och ge ut din bok! Riktigt bra jobbat! ”

Jag har gått i så många år, med extrema svårigheter med svenska språket och trodde inte att jag hade en chans att skriva en hel bok och absolut inte få ett kontrakt … Men jag hoppades, drömde och fortsatte skriva för att jag älskar det.

När jag skickade in mitt andra manus så kanske ni tror att bara för att man har fått ett avtal så är det givet att få flera, så är det inte och den här gången tog återkopplingen nästan 3 månader och jag började ge upp hoppet. Big time! Min hjärna satte fart när jag inte hörde något från henne och tänkte att det måste vara kört. Men så kom återkopplingen med hennes feedback:

”I absolutely love it”

Jag har kommit över många hinder och har extremt mycket kvar att lära, EXTREMT mycket, och i år satsar jag stort, två böcker ska nå marknaden och mina andra två manus, ett ligger i lådan och jäser och de andra som är pågående så har jag en del att stå i.

Jag har dessutom ingått ett avtal med mitt förlag att jag nu är en av deras stående författare. Det här är otroligt. Det är ett resultat på att hon tror på mig och mitt skrivande. Är inte det alla författares dröm? Det är min i alla fall.

Det är en spännande tid och jag hoppas att du som lägger ner tid på ditt skrivande ser hopp i det här, för kan jag överkomma de hinder som låg i min väg så kan du. Det är bara att kämpa på.

Kram Lisa


Jag vs mig själv!

Rubriken säger allt. Känns som jag har slagits med mig själv ett par dagar, egentligen veckor, men de senaste dagarna har varit de tuffaste. Min motivation som normalt brukar vara på topp har svikit mig och energin har varit helt borta.

Jag har inte orkat skriva, blogga, lägga ut inlägg och har knappt klarat av mina dagar på jobbet… och jag kan inte förklara varför. Det kändes bara tomt.

Men idag är första dagen på flera dagar som jag känner mig vaken och lite piggare. Jag har inte gjort någonting annorlunda och vill nu hoppas att jag bara varit lite trött, kanske en omställning efter jul, hoppas jag på. Det är verkligen märkligt hur kroppen reagerar men också vilken läkningsförmåga den har.

Jag har tidigare i mitt liv varit väldigt nära att gå in i väggen, men lyckats ta mig ur det och den här gången kändes det inte på samma sätt, men jag är försiktig och vaksam. Tröttheten är det som oroat mig, speciellt när jag har gått i 4 månader med andningssvårigheter som ingen läkare kunde hjälpa mig med men som nu är betydligt bättre, men inte helt bra. En god sak som kom ur den tuffa perioden är att jag blev tvungen att sluta dricka kaffe … och för min del … som var en kaffoman, med mina 4-7 koppar om dagen så mår jag mycket bättre, dock saknar jag mitt uppiggande knark hahaha! Men vilken klarhet i sinnet, det må jag säga. Men doften av en espresso, alltså … helt botad är jag inte … tydligen ;).

Nu ska jag passa på att skriva en stund. Wish me luck!

Kram Lisa White

Blank sida – Stort misstag!

Under åren har jag följt många etablerade författare och lika många aspirerande författare i deras skrivupplägg/ process. Det här har varit väldigt inspirerande, speciellt när jag själv väntade på att ”bli med förlag”, men även i början av mitt skrivande.

En sak som jag sett mycket av är bilderna på den tomma sidan/ word dokumenten. Det oskrivna bladet, den blanka sidan och starten av en ny bok. Många flaggade om att de hade stirrat på den tomma sidan en hel dag utan att få en enda sida skriven och det skrämde mig så enormt. Den klassiska skriv-krampen och som jag har skrivit om tidigare så går dagarna upp och ner, så är det och så kommer det alltid att vara i allt du gör. Vem fan är 100% varje dag? Den personen vill jag träffa …

Men jag själv skulle aldrig kunna öppna ett dokument och börja skriva utan att jag har en idé på vad jag ska skriva. Är jag konstig då? Sitter folk verkligen och stirrar på ett tomt dokument utan en idé, plan eller någonting och väntar på inspiration? Hur fungerar det? Hur lyckas de stå ut med ångesten av att inte prestera? Jag förstår inte, kanske är det så för alla förutom mig själv, vad vet jag?

Mitt bästa tips är i alla fall att inte börja med en blank sida utan en idé eller plan.

Har du ingen idé på vad du ska skriva om, så kommer här några tips!
1. Vilken genre vill du skriva? Romance, skräck, fantasy, krim osv …
2. Vilken miljö/ stad utspelar sig boken?
3. Vilka huvudkaraktärer ska vara med? -Intervjua dem.
4. Hur träffas karaktärerna eller hur känner de varandra? -Det här är en bra katalysator för att få igång en historia.
5. Fastna inte i att vara perfekt. – Det gör du i redigeringen.  Själv är jag milt ordbild och expert på att särskriva och det fungerar ändå.
6. Konflikt, antingen huvudkonflikten eller mindre konflikter. – Starta igång tankarna så kommer du se att fler och fler bitar faller på plats.

Om du nu inte vill stirra på en blank sida en hel dag, så kan du börja med tipsen och se hur långt du kommer.

Good Luck!

Kram Lisa White