Den där känslan …

När man har bearbetat sitt manus och ska skicka i väg det till förlaget.

Man klickar på sänd och känslan av nöjdhet kan stavas med stora bokstäver.
Sen kommer det …
Tveksamheterna, är manuset bra nog? Kan jag verkligen skriva en uppföljare? Har jag fått med allt? Kommer någon att vilja läsa det här? Vad kommer de att tycka?
När alla frågor har upprepat sig i tankarna som en storm så är det dags för orkanen, den som verkligen utplånar allt i sin väg …

Varför skriver jag? Jag kan inte skriva. Ingen kommer att vilja läsa den här skiten. Varför skulle någon ens bry sig? Jag ger upp.

Det här är en del av processen som jag hatar. Tvivel, osäkerheten, rädslan och den där känslan av att inte duga. Varför säger man inte bara. FAN VAD GRYM JAG ÄR! JAG HAR SKRIVIT KLART EN ROMAN.

Så idag när känslorna har lagt sig för stunden så säger jag: Fan vad grym jag är!

Kram Lisa

Lisa White

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *