I höst kommer jag att satsa på mitt skrivande

Jag har vänt på alla alternativ när det kommer till att hinna med mitt skrivande för att inte tala om ekonomin. Jag är van att jobb och inte behöva tänka på att någon annan ska försörja mig och efter många omräkningar och samtal med min sambo har jag nu bestämt mig att gå ner ännu mer i tid på mitt dag jobb och nu kommer jag att jobba 1-2 dagar i veckan och skriva resterade dagar.
Det här beslutet har inte varit lätt. Visst har det varit lätt att vilja ägna mig åt mitt skrivande men det är ett stort hopp ner i ekonomin, men jag brukar alltid säga att får man chansen att leva sin dröm så måste man prova och nu ska jag prova. Jag kan alltid gå tillbaka till jobbet om det inte skulle fungera. Men jag vill så klart att det här funkar och att inte ge det en ärlig chans vore inte heller rättvist.

Bildref: Lauren Greutman

Jag är väldigt produktiv, så har jag alltid varit på alla mina jobb och självklart har jag även en plan och ett 5 års mål med mitt skrivande också. Jag tycker det är viktigt med mål och det driver mig framåt. Det fungerar kanske inte för alla, men utan ett mål för mig skulle jag sväva iväg och kanske inte lyckas styra upp hälften av vad jag faktiskt kan utföra.

På onsdag börjar semestern i 3 veckor och sedan jobbar jag 1 vecka och efter det har jag 1 veckas semester till som kommer att tillägnas mitt skrivande och tid med min man.
När jag då kommer tillbaka till jobbet så gäller 1-2 dagar i veckan upplägget och det ska bli extremt roligt att se hur mina övriga dagar med skrivandet läggs upp. För det kommer att innebära en riktig omställning. Jag är van att skriva tidigt på morgonen och eftermiddagen/kvällen och även när jag har varit ledig har det här upplägget varit svårt att bryta. Jag kan vara hemma hela dagen och göra allt annat än att skriva och sedan när eftermiddagen kommer så börjar jag skriva till sent på natten. Men som allting annat så gäller det att ställa om sina rutiner. En liten rädsla över att jag inte kommer att klara att ställa om finns så klart och nu när jag valt att ägna mig åt mitt skrivande vill jag ju inte slösa tiden utan göra mitt bästa på den bästa tiden på dagen, på den tiden där man faktiskt har energi och är klar i huvudet.

Samtidigt som det är en tid av många tankar så ser jag verkligen framemot det här. I augusti har det gått ett år sedan jag skrev på mitt första kontrakt och sedan dess har mitt skrivande varit min högsta prioritet och jag att jag nu ska kunna lägga ner så mycket tid på att skriva gör mig alldeles glad inombords och bara tiden kommer att kunna avgöra om det är rätt beslut :)!

Kram Lisa White

Semestern kan ge dig ett bokkontrakt!

Alla som skriver vet att semester från sitt vanliga jobb innebär mer jobb och tid för sitt skrivande (om man nu inte redan försörjer sig på sitt författarskap förstås) och för mig är det exakt vad som kommer att hända under min semester, precis som förra året.

När jag ser tillbaka på förra semestern så såg jag ett förlag som sökte manus. Jag tänkte att jag skulle redigera färdigt mitt manus och skicka in det och det gällde för boken jag debuterade med i maj ”En hemlighet förde mig hit”.
Jag hade två veckor på mig eller snarare 11 dagar och tiden var knapp, men jag hann och resten är historia.


Den här semestern kommer jag att lägga tid på att redigera mitt andra manus ”Jag är såld på dig”, som kommer i september, på bokmässan och även fast det kräver väldigt mycket tid så skulle jag inte byta det mot någonting för det här är viktigt för mig.

Det betyder inte att jag utesluter att kunna göra massa andra roliga saker. Det ena behöver inte utesluta det andra, men det krävs tidsplanering för att få ihop det så hela familjen blir nöjd.

I början tyckte jag att det var svårt att hitta en balans. Jag ville skriva hela tiden och till slut satt jag på all ledig tid och det är inte rättvist mot min andra hälft, även om han inte klagade en enda gång. Men som vilket jobb som helst krävs det en balansering även om det här jobbet kanske tar lite mer tid vissa dagar än ett normalt sju till fyra jobb. Nu när det snart gått ett år, så har jag lite mer rutiner när det kommer till skrivandet, även om det kan bli lite mycket vissa dagar. Under redigeringen så går det såklart åt mer timmar och där kunde jag ibland sitta 16 timmar/ dag med undantag för lite mat och toabesök. Den här omgången av redigeringen så ska jag försöka hålla det mer strukturerat och tidsplanerat.

Alla jobbar olika med ditt skrivande och det är intressant hur vi som skriver får ihop timmarna och dagarna. Det är en ständig kamp men klart värt det. Även om jag blir trött när jag jobbar långa skrivpass så finns det ändå en glöd av energi som får mig att fortsätta. Det är utan tvekan det som fyller min själ och oavsett hur grinig eller trött jag är innan jag börjar skriva så ändras det direkt när jag får mata ord från tangentbordet.
Jag älskar verkligen att skriva och känner otrolig tacksamhet för er som läser min bok.

Så för nu vill jag önska er en trevlig helg och hoppas på att ni får fint väder!

Kram Lisa

En månad sedan boksläpp

Det har gått en månad nu sedan mitt boksläpp och ska jag vara helt ärlig så glömmer jag bort att det bara har gått en månad, det känns som ett år, minst.

Varje dag har varit fylld med saker som ska göras kring boken, som signeringar, planering av signeringar, inbokningar av övriga event, intervjuer, gästbloggning, hantering av sociala medier, planering framåt för bokmässan och övriga mässor och det är sååå roligt, men vilken tid det tar. Då vill jag tillägga att jag har grova kontrollbehov och allt behöver skötas professionellt från mitt håll och från andra annars lackar jag ur. Nu kanske någon säger att jag behöver jobba med det och ”FINE” det behöver jag, men det kommer inte att hända just nu, så back off … hahahahaha!!!

Mitt i allt det här så har jag mitt dagjobb, redigering av mitt andra manus, ett tredje manus som jag väntar svar på och har precis börjat på uppföljaren av debut-boken och dessutom har jag en man och hans företag som jag sköter all admin på. Alltså jag bli andfådd bara av att skriva det här. hahahaha!

Men förutom allt det där, så känner jag mig väldigt glad och tacksam. Jag får dagligen fina ord från mina läsare och det betyder ALLT, trots att jag inte gillar att ni läser ut boken på 1-2 dagar, fattar ni hur lång tid det tog att skriva den. Grrr. hahahaahahaha!!! Lite skämt måste jag bjuda på och ännu en gång STORT TACK FÖR ATT NI LÄSER BOKEN! Jag älskar även era fina bilder med boken.

Nu har jag två veckor kvar tills min semester börjar och då kommer även redigeringsomgången ett från min redaktör tillbaka. Den här gången fick hon manuset med rätt perspektiv vilket jag hoppas kortar ner min egen redigeringstid, men jag gör hellre ett längre jobb och det blir bra än att stressa igenom det.

Hoppas ni får en underbar sommar och bloggen kommer att uppdateras varje vecka :)!

Tjing!

Manuset kommer snart tillbaka för redigering!

Den här månaden har jag blivit lovad att mitt manus kommer åter för redigering och nu hoppas jag att det stämmer för jag är laddad men också lite smått stressad då den ska släppas i maj.

Det här är första gången jag släpper en roman med ett förlag och deras rutiner är jag inte bekant med ännu. För att inte understryka att jag är en kontrollfreak som gärna vill att allt sker nu, så har jag fått jobba lite med både mitt tålamod och mina stressade nerver.

Det är väldigt spännande att få tillbaka manuset. Undrar om hon kommer att slackta mig levande eller finns det partier som är riktigt bra. Det är många funderingar och frågor som rör sig i huvudet. En sak som har hänt den här månaden när jag har fått vänta, är att mina andra manus ligger lite på vänt. Det krävs så mycket energi och tankeverksamhet att skriva ett manus, den som säger att det är lätt … ljuger för dig, iallafall om det ska bli ett bra manus. Jag står just nu på en platå av ingenting. Jag vill kasta mig över mitt råmanus som utspelar sig i Örebro, men jag orkar inte, så nu hoppas jag att mina lediga torsdagar och fredagar nu i februari och mars ska ge mig mer energi och lust.

Men jag är verkligen lyckligt lottad. Jag har ett förlag och en redaktör som tror på mig 100%, jag har en man som ställer upp så fort han ser att jag behöver hjälp och råd och fick han bestämma skulle jag säga upp mig idag och skriva på heltid. Hur många har det så? Men jag är inte sån. Jag gillar att jobba och jag vill ha en god och trygg ekonomi utan att behöver känna ett krav. Förstå mig rätt nu. Krav på deadlines och prestation är en sak, men att min man ska behöva försörja mig om jag inte lyckas producera böcker, det är ett krav som är för tidigt för mig att behöva utsätta mig för. Trots att det skulle vara drömmen att få skriva på heltid, så är jag övertygad om att tiden kommer när det är rätt för mig.

Med 8 dagar kvar på månaden och avbitna naglar så ser jag framemot återkoppling om mitt manus för boken ”En hemlighet förde mig hit”.

To be continued …

Kram Lisa

The end!

När jag började skriva min debutroman ”En hemlighet förde mig hit” så skrev jag första kapitlet som utspelade sig ett år före resten av boken. Jag hade alltså egentligen slutet först med en cliffhanger, dvs hemligheten skulle inte avslöjas här utan det skulle läsare få reda på i boken. Det var så handlingen kom till mig. Mer visste jag inte om handlingen än det när jag började skriva och jag hade inte heller jobbat så mycket med skrivprocessen heller vilket gjorde att det tog mig flera år att färdigställa boken. Nu ska jag väl också säga att jag hade otroligt mycket ”arbete i det normala livet” och inte så mycket tid i början heller att fokusera på manuset och det är tyvärr mångas verklighet som drömmer om att debutera och jobba som författare, så det är inget konstigt.

Jag fortsatte att jobba med manuset på helger och kvällar och under tidens gång så utvecklades handlingen och min skrivprocess kickade igång. Lösa trådar och nya karaktärer uppstod och när jag kände att jag kunde börja knyta ihop alla lösa trådar så hade jag kommit till mitt näst sista kapitel.

Här körde jag fast och manuset blev vilande i månader. Så pass länge att jag fick börja läsa om hela boken för att fräscha upp minnet och då slog det mig. Mitt första kapitel var egentligen slutet på boken, med några omskrivningar förstås så att resten av manuset passade in. Men nu efteråt så kan jag se att jag faktiskt hade skrivit slutet först utan att veta om det.

Det jag lärde mig av det här är hur lätt det är att ”köra fast” i sitt manus om man inte är öppen för förslag och låter processen styra lite grann, eller mycket … Bara för att du har en plan från början så måste du ibland vara flexibel och tänka utanför boxen. Våga kasta om kapitel, skriva om, kassera och fortsätt att skriva.

Idag har jag många ”slut” uppskrivna som bara väntar på att bli bok och vem vet, slutet kanske är början av en bok eller mitten. Det spelar ingen roll så länge du fortsätter att skriva och ge dig själv lite utrymme för ändringar.

Kram Lisa