Ljudbok vs pappersbok

Egentligen finns det ingen jämförelse, inte för mig. Pappersbok slår alltid högre, alla gånger. Men …

Eftersom jag har varit upptagen med annat så har ljudböcker varit ett alternativ ett par dagar, fördelen är att man kan jobba, städa och träna samtidigt som jag lyssnar och det har varit en trevlig stund. Jag tycker att det är svårare att hålla mig fokuserad med en ljudbok kontra en vanlig bok oftast då att jag inte märker att jag svävar i väg i tankarna på samma sätt som när jag läser och det är väl träning som behövs.

Här kan du läsa min❤

Sen kommer vi till de här med uppläsaren. GUD vad det är avgörande. Lyssnade på en fin småstadsromance för ett par dagar sedan där uppläsaren var fantastisk och den inlevelsen hon hade gjorde boken mer spännande. Så sånt är super viktigt och det fick mig verkligen att tänka på när jag själv ska göra om min bok till ljudbok … hoppas det går att välja, för då vet jag vem jag ska använda.

Storytel har också en funktion som jag gillar och det är att det inte finns några kommentarer. Det här med smak och tycke kan verkligen vara olika och en bok som många gillar kan lika många hata, så här jobbar de med stjärnor och jag som jobbat inom hotellbranchen så säger stjärnor ingenting även fast vi vill tro det hehehehe!

Så nu ska jag lyssna på några till och sedan går jag tillbaka till mina pappersböcker.

Vad tycker du bäst om?

Kram Lisa White

I höst kommer jag att satsa på mitt skrivande

Jag har vänt på alla alternativ när det kommer till att hinna med mitt skrivande för att inte tala om ekonomin. Jag är van att jobb och inte behöva tänka på att någon annan ska försörja mig och efter många omräkningar och samtal med min sambo har jag nu bestämt mig att gå ner ännu mer i tid på mitt dag jobb och nu kommer jag att jobba 1-2 dagar i veckan och skriva resterade dagar.
Det här beslutet har inte varit lätt. Visst har det varit lätt att vilja ägna mig åt mitt skrivande men det är ett stort hopp ner i ekonomin, men jag brukar alltid säga att får man chansen att leva sin dröm så måste man prova och nu ska jag prova. Jag kan alltid gå tillbaka till jobbet om det inte skulle fungera. Men jag vill så klart att det här funkar och att inte ge det en ärlig chans vore inte heller rättvist.

Bildref: Lauren Greutman

Jag är väldigt produktiv, så har jag alltid varit på alla mina jobb och självklart har jag även en plan och ett 5 års mål med mitt skrivande också. Jag tycker det är viktigt med mål och det driver mig framåt. Det fungerar kanske inte för alla, men utan ett mål för mig skulle jag sväva iväg och kanske inte lyckas styra upp hälften av vad jag faktiskt kan utföra.

På onsdag börjar semestern i 3 veckor och sedan jobbar jag 1 vecka och efter det har jag 1 veckas semester till som kommer att tillägnas mitt skrivande och tid med min man.
När jag då kommer tillbaka till jobbet så gäller 1-2 dagar i veckan upplägget och det ska bli extremt roligt att se hur mina övriga dagar med skrivandet läggs upp. För det kommer att innebära en riktig omställning. Jag är van att skriva tidigt på morgonen och eftermiddagen/kvällen och även när jag har varit ledig har det här upplägget varit svårt att bryta. Jag kan vara hemma hela dagen och göra allt annat än att skriva och sedan när eftermiddagen kommer så börjar jag skriva till sent på natten. Men som allting annat så gäller det att ställa om sina rutiner. En liten rädsla över att jag inte kommer att klara att ställa om finns så klart och nu när jag valt att ägna mig åt mitt skrivande vill jag ju inte slösa tiden utan göra mitt bästa på den bästa tiden på dagen, på den tiden där man faktiskt har energi och är klar i huvudet.

Samtidigt som det är en tid av många tankar så ser jag verkligen framemot det här. I augusti har det gått ett år sedan jag skrev på mitt första kontrakt och sedan dess har mitt skrivande varit min högsta prioritet och jag att jag nu ska kunna lägga ner så mycket tid på att skriva gör mig alldeles glad inombords och bara tiden kommer att kunna avgöra om det är rätt beslut :)!

Kram Lisa White

Att skriva erotiska scener

När jag skrev boken ”En hemlighet förde mig hit” så ville jag har en romance som kändes ”clean” med en gnutta sex utan att vara för detaljrik. I bakhuvudet fanns alltid tanken på att min mamma skulle läsa min första bok, vilket jag så klart ville utan att hon skulle behöva tänka olika tankar om sin dotter, trots att boken inte handlar om mig.
Nu när hon väl har läst boken och inte hade några invändningar kring de erotiska scenerna så kan jag nu sväva fritt. Hon får läsa kommande böcker på egen risk, trots att bok nummer två har ”lite” mer detaljer så är det fortfarande inte ”porr” inte på något sätt.

Duktiga författare kan bygga upp kärleksscener utan massa grova detaljer och ändå få det så pass verkligt och detaljrikt att man tror att man sitter i rummet medan karaktärerna faktiskt har sex mitt framför ögonen på en. Det är ett hantverk som jag är imponerad av och det är både sexigt, trovärdigt och beroendeframkallande.

Jag gillar att läsa både milda former av erotik och den mer detaljrika delen. Men om grova könsord upprepas om och om igen så kan jag känna att det är tröttsamt och fantasilöst, trots att jag inte vill att de skapar olika metaforer för det. Gäsp! För mig är det viktigt att de erotiska scenerna är sammanflätade med den genuina kärlekshistorien eller konflikten/ lösningen i handlingen för att det ska vara mer än ord om sex.

Sedan tycker jag det är väldigt viktigt hur man beskriver könet. Att uttrycka hur tungt det manliga könet är ger mig kalla kårar och är inte någonting som jag anser vara sexigt eller lockande. Men vi alla är olika. Sylvia Day skrev Crossfire-serien som jag tyckte om, men hon överanvände just tyngden på Gideon Cross  kön och det förstörde allt. Jag kunde inte låta bli att sucka …

bild ref: MensXP

Sen har vi även sliskiga scener där vätskor droppar, slemmar, rinner … med mera, det här får mig att rynka på näsan och snarare känna mig äcklad eller när karaktärerna nallar på godkänd renlighet … BIG NO, NO i alla fall för mig.

Ni kommer att märka i mina kommande manus att jag vågar allt mer och försöker införa ”lite” mer erotiska scener, men fortfarande så är det kärlekshistorien och handlingen som har sin centrala del, även om mina karaktärer får till det här och där 😉

Det här var allt för nu och vi hörs snart igen!

Kram Lisa

Morgontimmarna är guld värda

Bästa tiden för mig är när jag vaknar tidigt och ingen annan är vaken. Då sätter mina tankar igång och energin är på topp.

Bästa skrivtiden på dygnet har alltid varit på kvällen och just nu jobbar jag så intensivt på dagarna att jag är helt slutkörd när tiden för att skriva kommer. Så istället har jag försökt att skriva ca 20 minuter på morgonen och vissa dagar fungerar det, så har du inte provat att skriva innan jobbet, så skulle jag rekommendera det om du har ont om tid och energi.

Då skrivningen har hamnat sist på min lista har jag tagit mig en lång funderare och jag har nu valt att ta ledigt på torsdagar och fredagar i 4 veckor för att se om jag kan vara mer produktiv och få tillbaka min energi.

Jag pratar mycket om energi och det är viktigt för mig. Jag har väldigt mycket energi och känner lätt av andras energi vilket kan vara extremt ansträngande om omgivningen inte mår bra, då blir jag väldigt påverkad. Jag är en glad skit och skrattar mycket vilket är min räddning men på senaste tiden så känner jag en förändring. Jag hoppas att dessa lediga dagarna ska ge mig tid för reflektion och få tillbaka min energi. De här fyra veckorna kommer att vara avgörande för mig.

Hur gör du för att få energin att räcka till?

Kram Lisa

Bokmässan 2019

Jag har världens bästa förlag. ”Nicole Publishing”. För de/ Nicole satsar verkligen på författare. Nu har hon bokat in så jag ska få delta på bokmässan med min kommande bok. Det här är stort för mig. Jag har aldrig varit på bokmässan, trots att jag sagt varje år att jag ska i väg och nu händer det fast upplevelsen blir något annorlunda, bra annorlunda … Mycket bra annorlunda. Det här är en chans att få träffa likasinnade människor i en fantastik och intensiv miljö.

Har du varit på bokmässan? Ska du på årets bokmässa?


Bildref
Fredrik Sandberg/TT

Jag kommer att uppdatera er med plats och lite andra nyheter när vi närmar oss men just nu vill jag mest njuta av att jag faktiskt ska dit. Wow!

Andra saker som händer framöver, förutom att jag snart får tillbaka mitt manus för redigering så planerar jag att göra lite längre vloggar och fortsätta uppdatera kortisarna på Instagram för det verkar ni gilla och jag hoppas att kommande vloggar ska vara roliga och intressanta. Har ni några tips eller ideér vad ni skulle vilja se i vloggen, så ut med det bara …

Min youtubekanal finner du i länken. och där finner ni vloggarna i helhet https://www.youtube.com/channel/UCSdRq896J1ufs8BCgNwNQWg

Kram Lisa White

The end!

När jag började skriva min debutroman ”En hemlighet förde mig hit” så skrev jag första kapitlet som utspelade sig ett år före resten av boken. Jag hade alltså egentligen slutet först med en cliffhanger, dvs hemligheten skulle inte avslöjas här utan det skulle läsare få reda på i boken. Det var så handlingen kom till mig. Mer visste jag inte om handlingen än det när jag började skriva och jag hade inte heller jobbat så mycket med skrivprocessen heller vilket gjorde att det tog mig flera år att färdigställa boken. Nu ska jag väl också säga att jag hade otroligt mycket ”arbete i det normala livet” och inte så mycket tid i början heller att fokusera på manuset och det är tyvärr mångas verklighet som drömmer om att debutera och jobba som författare, så det är inget konstigt.

Jag fortsatte att jobba med manuset på helger och kvällar och under tidens gång så utvecklades handlingen och min skrivprocess kickade igång. Lösa trådar och nya karaktärer uppstod och när jag kände att jag kunde börja knyta ihop alla lösa trådar så hade jag kommit till mitt näst sista kapitel.

Här körde jag fast och manuset blev vilande i månader. Så pass länge att jag fick börja läsa om hela boken för att fräscha upp minnet och då slog det mig. Mitt första kapitel var egentligen slutet på boken, med några omskrivningar förstås så att resten av manuset passade in. Men nu efteråt så kan jag se att jag faktiskt hade skrivit slutet först utan att veta om det.

Det jag lärde mig av det här är hur lätt det är att ”köra fast” i sitt manus om man inte är öppen för förslag och låter processen styra lite grann, eller mycket … Bara för att du har en plan från början så måste du ibland vara flexibel och tänka utanför boxen. Våga kasta om kapitel, skriva om, kassera och fortsätt att skriva.

Idag har jag många ”slut” uppskrivna som bara väntar på att bli bok och vem vet, slutet kanske är början av en bok eller mitten. Det spelar ingen roll så länge du fortsätter att skriva och ge dig själv lite utrymme för ändringar.

Kram Lisa

Jag var livrädd!

När jag skrev mitt första manus var jag fast i bubblan av processen. Tänkte inte så mycket på att andra skulle läsa mitt manus och jag tänkte verkligen inte på att någon skulle gå in och ha åsikter om den. Jag var lyckligt ovetande får jag nog säga.

När jag väl skickade in mitt manus till en redaktör för kommentarer för några år sedan var jag livrädd, det här gällde för manus noll som jag kallar den. Det första stora manuset jag skrev. Mitt lekmanus som nu ligger i ett säkert förvar här hemma. Om den någonsin kommer att se ljuset kan jag inte svara på, men jag är så glad att jag skrev den, trots att det tog mig 5 år. Den fick jag otroligt mycket feedback på. Jag gjorde alla fel man kan göra. ALLA. På 6 sidor hade 121 kommentarer, många var upprepande av att jag gjorde fel med talstrecken men ändå, det fanns många andra fel. Hon var otroligt lärande och ödmjuk vilket gav mig hopp i stället för mer rädsla.
De 6 sidorna hon kommenterade lärde jag mig så mycket av. Jag visste att hon skulle ha en del att säga till om, men det här blev ett häftigt uppvaknande. VAD FEL JAG HADE. Det förändrade mig helt, då förstod jag att det är som vilket jobb som helst. Du måste träna på uppgiften för att kunna bli bättre och jag tränar på det varje dag!

När jag sedan skickade i väg manus 1, så greps jag av panik. Jag gick igenom alla känslor och intalade mig att det inte spelade någon roll om vad hon tyckte. Men det var så långt ifrån sanningen jag kunde komma. Jag föreställde mig att hon läst manuset och kastat det i papperskorgen, redan efter några dagar. Ja … min självkänsla kanske inte alltid är på topp och det här gällde min dröm, mitt framtida liv. När jag fick svaret efter några dagar så var det som en sten släppte, en sten som jag släpat med mig hela livet. Det blev ett kvitto på att jag faktiskt kan och att jag ska ta vara på den här chansen. Vilket jag nu gör varje dag!

Testläsare, lektörer, redaktörer, osv är så viktiga. Här har du personer som inte har några känslomässiga kopplingar till ditt manus och kan på ett objektivt sätt se vad som behöver fixas. För det finns inget manus som är felfritt och om du nu tror att ditt manus är felfritt, så är DU i stort behov av dessa personer. Det är inget fel att vara nöjd med sitt manus, du ska vara stolt över ditt verk men du ska även vara öppen för förslag på ändringar som kan göra ditt manus ännu bättre. Ta det inte personligt!

Kram Lisa

Bokavtal nummer 2!

Jag är såld på dig!
En fristående romance-roman som utspelar sig i Lindesberg och lite i Stockholm, kommer hösten 2019!!!

Jag kan knappt tro att det här händer. Igår skrev jag på mitt andra förlagsavtal med mitt förlag Nicole Publishing. Det här förlaget, med Nicole Löw gav mig chansen att skicka in mitt första manus i somras. Jag hoppades med alla mina celler att hon skulle gilla den och några dagar efter att jag skickat in det, några riktigt tunga, svettiga dagar för min del, så fick jag svaret. Hon ville publicera mitt manus. Med det här svaret från henne så tappade jag nästan andan.

”Jag har inte hunnit läsa hela ditt manus ännu, men jag måste ändå skriva till dig känner jag. För det jag har läst ÄLSKAR JAG! 🙂  Du har verkligen lyckats med det i inledningen som många inte gör, att kasta läsaren direkt in i en scen, och framförallt göra så att man vill stanna kvar! Det är verkligen en konst och precis det man eftersträvar i en bok!  Så med det sagt vill jag mer än gärna samarbeta med dig och ge ut din bok! Riktigt bra jobbat! ”

Jag har gått i så många år, med extrema svårigheter med svenska språket och trodde inte att jag hade en chans att skriva en hel bok och absolut inte få ett kontrakt … Men jag hoppades, drömde och fortsatte skriva för att jag älskar det.

När jag skickade in mitt andra manus så kanske ni tror att bara för att man har fått ett avtal så är det givet att få flera, så är det inte och den här gången tog återkopplingen nästan 3 månader och jag började ge upp hoppet. Big time! Min hjärna satte fart när jag inte hörde något från henne och tänkte att det måste vara kört. Men så kom återkopplingen med hennes feedback:

”I absolutely love it”

Jag har kommit över många hinder och har extremt mycket kvar att lära, EXTREMT mycket, och i år satsar jag stort, två böcker ska nå marknaden och mina andra två manus, ett ligger i lådan och jäser och de andra som är pågående så har jag en del att stå i.

Jag har dessutom ingått ett avtal med mitt förlag att jag nu är en av deras stående författare. Det här är otroligt. Det är ett resultat på att hon tror på mig och mitt skrivande. Är inte det alla författares dröm? Det är min i alla fall.

Det är en spännande tid och jag hoppas att du som lägger ner tid på ditt skrivande ser hopp i det här, för kan jag överkomma de hinder som låg i min väg så kan du. Det är bara att kämpa på.

Kram Lisa


Jag vs mig själv!

Rubriken säger allt. Känns som jag har slagits med mig själv ett par dagar, egentligen veckor, men de senaste dagarna har varit de tuffaste. Min motivation som normalt brukar vara på topp har svikit mig och energin har varit helt borta.

Jag har inte orkat skriva, blogga, lägga ut inlägg och har knappt klarat av mina dagar på jobbet… och jag kan inte förklara varför. Det kändes bara tomt.

Men idag är första dagen på flera dagar som jag känner mig vaken och lite piggare. Jag har inte gjort någonting annorlunda och vill nu hoppas att jag bara varit lite trött, kanske en omställning efter jul, hoppas jag på. Det är verkligen märkligt hur kroppen reagerar men också vilken läkningsförmåga den har.

Jag har tidigare i mitt liv varit väldigt nära att gå in i väggen, men lyckats ta mig ur det och den här gången kändes det inte på samma sätt, men jag är försiktig och vaksam. Tröttheten är det som oroat mig, speciellt när jag har gått i 4 månader med andningssvårigheter som ingen läkare kunde hjälpa mig med men som nu är betydligt bättre, men inte helt bra. En god sak som kom ur den tuffa perioden är att jag blev tvungen att sluta dricka kaffe … och för min del … som var en kaffoman, med mina 4-7 koppar om dagen så mår jag mycket bättre, dock saknar jag mitt uppiggande knark hahaha! Men vilken klarhet i sinnet, det må jag säga. Men doften av en espresso, alltså … helt botad är jag inte … tydligen ;).

Nu ska jag passa på att skriva en stund. Wish me luck!

Kram Lisa White