I höst kommer jag att satsa på mitt skrivande

Jag har vänt på alla alternativ när det kommer till att hinna med mitt skrivande för att inte tala om ekonomin. Jag är van att jobb och inte behöva tänka på att någon annan ska försörja mig och efter många omräkningar och samtal med min sambo har jag nu bestämt mig att gå ner ännu mer i tid på mitt dag jobb och nu kommer jag att jobba 1-2 dagar i veckan och skriva resterade dagar.
Det här beslutet har inte varit lätt. Visst har det varit lätt att vilja ägna mig åt mitt skrivande men det är ett stort hopp ner i ekonomin, men jag brukar alltid säga att får man chansen att leva sin dröm så måste man prova och nu ska jag prova. Jag kan alltid gå tillbaka till jobbet om det inte skulle fungera. Men jag vill så klart att det här funkar och att inte ge det en ärlig chans vore inte heller rättvist.

Bildref: Lauren Greutman

Jag är väldigt produktiv, så har jag alltid varit på alla mina jobb och självklart har jag även en plan och ett 5 års mål med mitt skrivande också. Jag tycker det är viktigt med mål och det driver mig framåt. Det fungerar kanske inte för alla, men utan ett mål för mig skulle jag sväva iväg och kanske inte lyckas styra upp hälften av vad jag faktiskt kan utföra.

På onsdag börjar semestern i 3 veckor och sedan jobbar jag 1 vecka och efter det har jag 1 veckas semester till som kommer att tillägnas mitt skrivande och tid med min man.
När jag då kommer tillbaka till jobbet så gäller 1-2 dagar i veckan upplägget och det ska bli extremt roligt att se hur mina övriga dagar med skrivandet läggs upp. För det kommer att innebära en riktig omställning. Jag är van att skriva tidigt på morgonen och eftermiddagen/kvällen och även när jag har varit ledig har det här upplägget varit svårt att bryta. Jag kan vara hemma hela dagen och göra allt annat än att skriva och sedan när eftermiddagen kommer så börjar jag skriva till sent på natten. Men som allting annat så gäller det att ställa om sina rutiner. En liten rädsla över att jag inte kommer att klara att ställa om finns så klart och nu när jag valt att ägna mig åt mitt skrivande vill jag ju inte slösa tiden utan göra mitt bästa på den bästa tiden på dagen, på den tiden där man faktiskt har energi och är klar i huvudet.

Samtidigt som det är en tid av många tankar så ser jag verkligen framemot det här. I augusti har det gått ett år sedan jag skrev på mitt första kontrakt och sedan dess har mitt skrivande varit min högsta prioritet och jag att jag nu ska kunna lägga ner så mycket tid på att skriva gör mig alldeles glad inombords och bara tiden kommer att kunna avgöra om det är rätt beslut :)!

Kram Lisa White

Sommarpaket!

Vill ni endast köpa boken En hemlighet förde mig hit, så hittar ni den för bästa pris på Adlibris eller Bokus samt Ica maxi Hälla Västerås som också håller en sommarkampanj.

Att skriva erotiska scener

När jag skrev boken ”En hemlighet förde mig hit” så ville jag har en romance som kändes ”clean” med en gnutta sex utan att vara för detaljrik. I bakhuvudet fanns alltid tanken på att min mamma skulle läsa min första bok, vilket jag så klart ville utan att hon skulle behöva tänka olika tankar om sin dotter, trots att boken inte handlar om mig.
Nu när hon väl har läst boken och inte hade några invändningar kring de erotiska scenerna så kan jag nu sväva fritt. Hon får läsa kommande böcker på egen risk, trots att bok nummer två har ”lite” mer detaljer så är det fortfarande inte ”porr” inte på något sätt.

Duktiga författare kan bygga upp kärleksscener utan massa grova detaljer och ändå få det så pass verkligt och detaljrikt att man tror att man sitter i rummet medan karaktärerna faktiskt har sex mitt framför ögonen på en. Det är ett hantverk som jag är imponerad av och det är både sexigt, trovärdigt och beroendeframkallande.

Jag gillar att läsa både milda former av erotik och den mer detaljrika delen. Men om grova könsord upprepas om och om igen så kan jag känna att det är tröttsamt och fantasilöst, trots att jag inte vill att de skapar olika metaforer för det. Gäsp! För mig är det viktigt att de erotiska scenerna är sammanflätade med den genuina kärlekshistorien eller konflikten/ lösningen i handlingen för att det ska vara mer än ord om sex.

Sedan tycker jag det är väldigt viktigt hur man beskriver könet. Att uttrycka hur tungt det manliga könet är ger mig kalla kårar och är inte någonting som jag anser vara sexigt eller lockande. Men vi alla är olika. Sylvia Day skrev Crossfire-serien som jag tyckte om, men hon överanvände just tyngden på Gideon Cross  kön och det förstörde allt. Jag kunde inte låta bli att sucka …

bild ref: MensXP

Sen har vi även sliskiga scener där vätskor droppar, slemmar, rinner … med mera, det här får mig att rynka på näsan och snarare känna mig äcklad eller när karaktärerna nallar på godkänd renlighet … BIG NO, NO i alla fall för mig.

Ni kommer att märka i mina kommande manus att jag vågar allt mer och försöker införa ”lite” mer erotiska scener, men fortfarande så är det kärlekshistorien och handlingen som har sin centrala del, även om mina karaktärer får till det här och där 😉

Det här var allt för nu och vi hörs snart igen!

Kram Lisa

Morgontimmarna är guld värda

Bästa tiden för mig är när jag vaknar tidigt och ingen annan är vaken. Då sätter mina tankar igång och energin är på topp.

Bästa skrivtiden på dygnet har alltid varit på kvällen och just nu jobbar jag så intensivt på dagarna att jag är helt slutkörd när tiden för att skriva kommer. Så istället har jag försökt att skriva ca 20 minuter på morgonen och vissa dagar fungerar det, så har du inte provat att skriva innan jobbet, så skulle jag rekommendera det om du har ont om tid och energi.

Då skrivningen har hamnat sist på min lista har jag tagit mig en lång funderare och jag har nu valt att ta ledigt på torsdagar och fredagar i 4 veckor för att se om jag kan vara mer produktiv och få tillbaka min energi.

Jag pratar mycket om energi och det är viktigt för mig. Jag har väldigt mycket energi och känner lätt av andras energi vilket kan vara extremt ansträngande om omgivningen inte mår bra, då blir jag väldigt påverkad. Jag är en glad skit och skrattar mycket vilket är min räddning men på senaste tiden så känner jag en förändring. Jag hoppas att dessa lediga dagarna ska ge mig tid för reflektion och få tillbaka min energi. De här fyra veckorna kommer att vara avgörande för mig.

Hur gör du för att få energin att räcka till?

Kram Lisa

Bokmässan 2019

Jag har världens bästa förlag. ”Nicole Publishing”. För de/ Nicole satsar verkligen på författare. Nu har hon bokat in så jag ska få delta på bokmässan med min kommande bok. Det här är stort för mig. Jag har aldrig varit på bokmässan, trots att jag sagt varje år att jag ska i väg och nu händer det fast upplevelsen blir något annorlunda, bra annorlunda … Mycket bra annorlunda. Det här är en chans att få träffa likasinnade människor i en fantastik och intensiv miljö.

Har du varit på bokmässan? Ska du på årets bokmässa?


Bildref
Fredrik Sandberg/TT

Jag kommer att uppdatera er med plats och lite andra nyheter när vi närmar oss men just nu vill jag mest njuta av att jag faktiskt ska dit. Wow!

Andra saker som händer framöver, förutom att jag snart får tillbaka mitt manus för redigering så planerar jag att göra lite längre vloggar och fortsätta uppdatera kortisarna på Instagram för det verkar ni gilla och jag hoppas att kommande vloggar ska vara roliga och intressanta. Har ni några tips eller ideér vad ni skulle vilja se i vloggen, så ut med det bara …

Min youtubekanal finner du i länken. och där finner ni vloggarna i helhet https://www.youtube.com/channel/UCSdRq896J1ufs8BCgNwNQWg

Kram Lisa White

Jag var livrädd!

När jag skrev mitt första manus var jag fast i bubblan av processen. Tänkte inte så mycket på att andra skulle läsa mitt manus och jag tänkte verkligen inte på att någon skulle gå in och ha åsikter om den. Jag var lyckligt ovetande får jag nog säga.

När jag väl skickade in mitt manus till en redaktör för kommentarer för några år sedan var jag livrädd, det här gällde för manus noll som jag kallar den. Det första stora manuset jag skrev. Mitt lekmanus som nu ligger i ett säkert förvar här hemma. Om den någonsin kommer att se ljuset kan jag inte svara på, men jag är så glad att jag skrev den, trots att det tog mig 5 år. Den fick jag otroligt mycket feedback på. Jag gjorde alla fel man kan göra. ALLA. På 6 sidor hade 121 kommentarer, många var upprepande av att jag gjorde fel med talstrecken men ändå, det fanns många andra fel. Hon var otroligt lärande och ödmjuk vilket gav mig hopp i stället för mer rädsla.
De 6 sidorna hon kommenterade lärde jag mig så mycket av. Jag visste att hon skulle ha en del att säga till om, men det här blev ett häftigt uppvaknande. VAD FEL JAG HADE. Det förändrade mig helt, då förstod jag att det är som vilket jobb som helst. Du måste träna på uppgiften för att kunna bli bättre och jag tränar på det varje dag!

När jag sedan skickade i väg manus 1, så greps jag av panik. Jag gick igenom alla känslor och intalade mig att det inte spelade någon roll om vad hon tyckte. Men det var så långt ifrån sanningen jag kunde komma. Jag föreställde mig att hon läst manuset och kastat det i papperskorgen, redan efter några dagar. Ja … min självkänsla kanske inte alltid är på topp och det här gällde min dröm, mitt framtida liv. När jag fick svaret efter några dagar så var det som en sten släppte, en sten som jag släpat med mig hela livet. Det blev ett kvitto på att jag faktiskt kan och att jag ska ta vara på den här chansen. Vilket jag nu gör varje dag!

Testläsare, lektörer, redaktörer, osv är så viktiga. Här har du personer som inte har några känslomässiga kopplingar till ditt manus och kan på ett objektivt sätt se vad som behöver fixas. För det finns inget manus som är felfritt och om du nu tror att ditt manus är felfritt, så är DU i stort behov av dessa personer. Det är inget fel att vara nöjd med sitt manus, du ska vara stolt över ditt verk men du ska även vara öppen för förslag på ändringar som kan göra ditt manus ännu bättre. Ta det inte personligt!

Kram Lisa