The end!

När jag började skriva min debutroman ”En hemlighet förde mig hit” så skrev jag första kapitlet som utspelade sig ett år före resten av boken. Jag hade alltså egentligen slutet först med en cliffhanger, dvs hemligheten skulle inte avslöjas här utan det skulle läsare få reda på i boken. Det var så handlingen kom till mig. Mer visste jag inte om handlingen än det när jag började skriva och jag hade inte heller jobbat så mycket med skrivprocessen heller vilket gjorde att det tog mig flera år att färdigställa boken. Nu ska jag väl också säga att jag hade otroligt mycket ”arbete i det normala livet” och inte så mycket tid i början heller att fokusera på manuset och det är tyvärr mångas verklighet som drömmer om att debutera och jobba som författare, så det är inget konstigt.

Jag fortsatte att jobba med manuset på helger och kvällar och under tidens gång så utvecklades handlingen och min skrivprocess kickade igång. Lösa trådar och nya karaktärer uppstod och när jag kände att jag kunde börja knyta ihop alla lösa trådar så hade jag kommit till mitt näst sista kapitel.

Här körde jag fast och manuset blev vilande i månader. Så pass länge att jag fick börja läsa om hela boken för att fräscha upp minnet och då slog det mig. Mitt första kapitel var egentligen slutet på boken, med några omskrivningar förstås så att resten av manuset passade in. Men nu efteråt så kan jag se att jag faktiskt hade skrivit slutet först utan att veta om det.

Det jag lärde mig av det här är hur lätt det är att ”köra fast” i sitt manus om man inte är öppen för förslag och låter processen styra lite grann, eller mycket … Bara för att du har en plan från början så måste du ibland vara flexibel och tänka utanför boxen. Våga kasta om kapitel, skriva om, kassera och fortsätt att skriva.

Idag har jag många ”slut” uppskrivna som bara väntar på att bli bok och vem vet, slutet kanske är början av en bok eller mitten. Det spelar ingen roll så länge du fortsätter att skriva och ge dig själv lite utrymme för ändringar.

Kram Lisa

Jag var livrädd!

När jag skrev mitt första manus var jag fast i bubblan av processen. Tänkte inte så mycket på att andra skulle läsa mitt manus och jag tänkte verkligen inte på att någon skulle gå in och ha åsikter om den. Jag var lyckligt ovetande får jag nog säga.

När jag väl skickade in mitt manus till en redaktör för kommentarer för några år sedan var jag livrädd, det här gällde för manus noll som jag kallar den. Det första stora manuset jag skrev. Mitt lekmanus som nu ligger i ett säkert förvar här hemma. Om den någonsin kommer att se ljuset kan jag inte svara på, men jag är så glad att jag skrev den, trots att det tog mig 5 år. Den fick jag otroligt mycket feedback på. Jag gjorde alla fel man kan göra. ALLA. På 6 sidor hade 121 kommentarer, många var upprepande av att jag gjorde fel med talstrecken men ändå, det fanns många andra fel. Hon var otroligt lärande och ödmjuk vilket gav mig hopp i stället för mer rädsla.
De 6 sidorna hon kommenterade lärde jag mig så mycket av. Jag visste att hon skulle ha en del att säga till om, men det här blev ett häftigt uppvaknande. VAD FEL JAG HADE. Det förändrade mig helt, då förstod jag att det är som vilket jobb som helst. Du måste träna på uppgiften för att kunna bli bättre och jag tränar på det varje dag!

När jag sedan skickade i väg manus 1, så greps jag av panik. Jag gick igenom alla känslor och intalade mig att det inte spelade någon roll om vad hon tyckte. Men det var så långt ifrån sanningen jag kunde komma. Jag föreställde mig att hon läst manuset och kastat det i papperskorgen, redan efter några dagar. Ja … min självkänsla kanske inte alltid är på topp och det här gällde min dröm, mitt framtida liv. När jag fick svaret efter några dagar så var det som en sten släppte, en sten som jag släpat med mig hela livet. Det blev ett kvitto på att jag faktiskt kan och att jag ska ta vara på den här chansen. Vilket jag nu gör varje dag!

Testläsare, lektörer, redaktörer, osv är så viktiga. Här har du personer som inte har några känslomässiga kopplingar till ditt manus och kan på ett objektivt sätt se vad som behöver fixas. För det finns inget manus som är felfritt och om du nu tror att ditt manus är felfritt, så är DU i stort behov av dessa personer. Det är inget fel att vara nöjd med sitt manus, du ska vara stolt över ditt verk men du ska även vara öppen för förslag på ändringar som kan göra ditt manus ännu bättre. Ta det inte personligt!

Kram Lisa

Bokavtal nummer 2!

Jag är såld på dig!
En fristående romance-roman som utspelar sig i Lindesberg och lite i Stockholm, kommer hösten 2019!!!

Jag kan knappt tro att det här händer. Igår skrev jag på mitt andra förlagsavtal med mitt förlag Nicole Publishing. Det här förlaget, med Nicole Löw gav mig chansen att skicka in mitt första manus i somras. Jag hoppades med alla mina celler att hon skulle gilla den och några dagar efter att jag skickat in det, några riktigt tunga, svettiga dagar för min del, så fick jag svaret. Hon ville publicera mitt manus. Med det här svaret från henne så tappade jag nästan andan.

”Jag har inte hunnit läsa hela ditt manus ännu, men jag måste ändå skriva till dig känner jag. För det jag har läst ÄLSKAR JAG! 🙂  Du har verkligen lyckats med det i inledningen som många inte gör, att kasta läsaren direkt in i en scen, och framförallt göra så att man vill stanna kvar! Det är verkligen en konst och precis det man eftersträvar i en bok!  Så med det sagt vill jag mer än gärna samarbeta med dig och ge ut din bok! Riktigt bra jobbat! ”

Jag har gått i så många år, med extrema svårigheter med svenska språket och trodde inte att jag hade en chans att skriva en hel bok och absolut inte få ett kontrakt … Men jag hoppades, drömde och fortsatte skriva för att jag älskar det.

När jag skickade in mitt andra manus så kanske ni tror att bara för att man har fått ett avtal så är det givet att få flera, så är det inte och den här gången tog återkopplingen nästan 3 månader och jag började ge upp hoppet. Big time! Min hjärna satte fart när jag inte hörde något från henne och tänkte att det måste vara kört. Men så kom återkopplingen med hennes feedback:

”I absolutely love it”

Jag har kommit över många hinder och har extremt mycket kvar att lära, EXTREMT mycket, och i år satsar jag stort, två böcker ska nå marknaden och mina andra två manus, ett ligger i lådan och jäser och de andra som är pågående så har jag en del att stå i.

Jag har dessutom ingått ett avtal med mitt förlag att jag nu är en av deras stående författare. Det här är otroligt. Det är ett resultat på att hon tror på mig och mitt skrivande. Är inte det alla författares dröm? Det är min i alla fall.

Det är en spännande tid och jag hoppas att du som lägger ner tid på ditt skrivande ser hopp i det här, för kan jag överkomma de hinder som låg i min väg så kan du. Det är bara att kämpa på.

Kram Lisa


Jag vs mig själv!

Rubriken säger allt. Känns som jag har slagits med mig själv ett par dagar, egentligen veckor, men de senaste dagarna har varit de tuffaste. Min motivation som normalt brukar vara på topp har svikit mig och energin har varit helt borta.

Jag har inte orkat skriva, blogga, lägga ut inlägg och har knappt klarat av mina dagar på jobbet… och jag kan inte förklara varför. Det kändes bara tomt.

Men idag är första dagen på flera dagar som jag känner mig vaken och lite piggare. Jag har inte gjort någonting annorlunda och vill nu hoppas att jag bara varit lite trött, kanske en omställning efter jul, hoppas jag på. Det är verkligen märkligt hur kroppen reagerar men också vilken läkningsförmåga den har.

Jag har tidigare i mitt liv varit väldigt nära att gå in i väggen, men lyckats ta mig ur det och den här gången kändes det inte på samma sätt, men jag är försiktig och vaksam. Tröttheten är det som oroat mig, speciellt när jag har gått i 4 månader med andningssvårigheter som ingen läkare kunde hjälpa mig med men som nu är betydligt bättre, men inte helt bra. En god sak som kom ur den tuffa perioden är att jag blev tvungen att sluta dricka kaffe … och för min del … som var en kaffoman, med mina 4-7 koppar om dagen så mår jag mycket bättre, dock saknar jag mitt uppiggande knark hahaha! Men vilken klarhet i sinnet, det må jag säga. Men doften av en espresso, alltså … helt botad är jag inte … tydligen ;).

Nu ska jag passa på att skriva en stund. Wish me luck!

Kram Lisa White

Blank sida – Stort misstag!

Under åren har jag följt många etablerade författare och lika många aspirerande författare i deras skrivupplägg/ process. Det här har varit väldigt inspirerande, speciellt när jag själv väntade på att ”bli med förlag”, men även i början av mitt skrivande.

En sak som jag sett mycket av är bilderna på den tomma sidan/ word dokumenten. Det oskrivna bladet, den blanka sidan och starten av en ny bok. Många flaggade om att de hade stirrat på den tomma sidan en hel dag utan att få en enda sida skriven och det skrämde mig så enormt. Den klassiska skriv-krampen och som jag har skrivit om tidigare så går dagarna upp och ner, så är det och så kommer det alltid att vara i allt du gör. Vem fan är 100% varje dag? Den personen vill jag träffa …

Men jag själv skulle aldrig kunna öppna ett dokument och börja skriva utan att jag har en idé på vad jag ska skriva. Är jag konstig då? Sitter folk verkligen och stirrar på ett tomt dokument utan en idé, plan eller någonting och väntar på inspiration? Hur fungerar det? Hur lyckas de stå ut med ångesten av att inte prestera? Jag förstår inte, kanske är det så för alla förutom mig själv, vad vet jag?

Mitt bästa tips är i alla fall att inte börja med en blank sida utan en idé eller plan.

Har du ingen idé på vad du ska skriva om, så kommer här några tips!
1. Vilken genre vill du skriva? Romance, skräck, fantasy, krim osv …
2. Vilken miljö/ stad utspelar sig boken?
3. Vilka huvudkaraktärer ska vara med? -Intervjua dem.
4. Hur träffas karaktärerna eller hur känner de varandra? -Det här är en bra katalysator för att få igång en historia.
5. Fastna inte i att vara perfekt. – Det gör du i redigeringen.  Själv är jag milt ordbild och expert på att särskriva och det fungerar ändå.
6. Konflikt, antingen huvudkonflikten eller mindre konflikter. – Starta igång tankarna så kommer du se att fler och fler bitar faller på plats.

Om du nu inte vill stirra på en blank sida en hel dag, så kan du börja med tipsen och se hur långt du kommer.

Good Luck!

Kram Lisa White

Nu tar jag helg!

Då menar jag från mitt vanliga jobb, förstås. Imorgon ska jag iväg på en konsultation för en hudbehandlig för att fräscha upp ansiktet lite grann. Det här är första gången jag gör något sånt och det är helt naturligt och ofarligt. Det ska bli jättekul och därför tog jag ledigt från jobbet, blanda annat.

Annars har veckan varit extremt lång, tycker jag. Så känner jag alltid efter julledigheterna, men efter att ha jobbat över idag så kom jag ifatt med alla måsten, med det kostade. Nu är jag helt slut, så idag blir det inga större förändringar gjorda i mitt manus, vilket är synd. Dock har jag planerat in 3 timmar i morgon och förhoppningsvis blir det 4, 5 eller 6 timmar

Just i skrivande stund sitter jag på min mans företag och försöker uppdatera bloggen, lösa några bokföringsverifikat åt honom, medan han masserar sina kunder. Som sagt en lång vecka och idag är en låååång dag, för mig. Alltså han har tur att han har mig, speciellt med så många bokföringsposter och mail som hans firma har. Han skulle inte klara sig utan mig. hahahaha, om jag själv får säga det.

Håll utkik imorgon, då kommer ett inlägg till, om skrivning, igen ;).

Kram Lisa White

Skrivprocessen är magisk!

Att sätta ord på en skrivprocess borde vara lätt för en författare men sällan har jag läst någon som verkligen förklarar hur det faktiskt känns och hur man ska jobba med den. Det finns olika typer av skrivprocesser och idag ska jag gå igenom en som är mindre planerad eller strukturerad. För jag är övertygad om att om fler hade tålamod att invänta den verkliga … Vad ska jag kalla det? Skriv- flow, flyt, nä .. magin. MAGIN! Så skulle fler personer som har ambitionen att skriva klart sina manus göra det mycket snabbare, med mindre ångest, krav och skrivkramp.

Vad är magin?
Det här kanske är olika för alla men så här är den för mig. Den kan komma närsomhelst i skrivandet. Kanske har du själv en plan för vart riktningen ska gå och plötsligt så börjar du skriva in saker du verkligen inte tänkt dig. Det händer mig ofta. Jag får upp en händelse eller en karaktär som jag inte alls kan förklara varför. Hur ska det här gå ihop eller varför kommer den här karaktären in? Tidigare i mitt skrivande så har jag struntat i den här påtryckningen och försökt hålla min riktning, men i min kommande bok så släppte jag på alla spärrar. Jag skrev, skrev och fortsatte skriva. Fortfarande med en riktning, men jag lät nya händelser och karaktärer ta plats. Det går alltid att radera det, övertalade jag mig själv. Men så visade det sig att kapitlet med de nya karaktärerna och handlingen hade en stor avgörande roll senare i boken.

Därefter slutade jag ifrågasätta. ”Magi”- skrivandet sker nu i alla mina manus och än har jag inte raderat några karaktärer eller handling. Utan precis som första manuset så går allting ihop. Men visst jag har tvivlat fler än en gång under processen, men i ärlighetens namn vad spelar det för roll om man skriver några sidor extra vissa dagar som man sen måste radera. Att skriva mycket är som att träna!

När jag säger att jag har en plan så betyder det inte att jag vet hur boken ska sluta eller vilka händelser som ska ske. Jag får till mig en del av handlingen och en del karaktärer när jag börjar skriva och ibland tror jag att jag har fått hela handlingen till mig och kastar mig över mina anteckningsblock för att spalta upp allt, för att det senare ska visa sig vara en viss procent av boken. Vissa dagar har jag tänkt – Kommer det här någonsin gå ihop och ibland tar handlingen en vändning åt helt andra hållet och jag börjar känna mig överväldigad över hur stort och invecklat det börjar bli. Men jag gillar när det händer mycket och när jag få bli överraskad i en bok och exakt så gillar jag att skriva. Jag tar inte den enkla vägen, för det skulle inte passa mig.

Det här ”go with the flow” skrivandet passar inte alla. Jag önskar att jag kunde skriva i ordning hela handlingen, alla karaktärer och bara följa en mall eller en rak linje, men tyvärr fungerar det inte för mig. Däremot så är jag noga med att intervjua mina karaktärer, så jag vet hur de ser ut, vilka uttryck de har, vad det gillar och ogillar osv.

Det här kommer jag att tala mycket mer om. Håll utkik!
Kommentera gärna hur du upplever olika skrivprocesser, det är så intressant att höra olika processer.

Kram Lisa White

Skriva bok, men hur?

Många drömmer om att skriva en bok eller flera och kan gå i åratal med en idé eller ett påbörjat manus som aldrig blir ett färdigt manus. Känns det bekant?

Här kommer 5 steg för dig som vi hålla ditt färdiga manus i handen.

1. Planera in din skrivtid – Det fungerar inte med att säga jag ska skriva när jag får lite tid över. Börja litet och öka, precis som när du ska börja träna 7 dagar i veckan för då har du inget utrymme för förbättring eller reglering. Om du endast kan avvara 2 timmar i veckan. Boka in 2 timmar och lyckas du hinna skriva mer än din tänkta tid, så blir du ju inte ledsen för det.

2. Jobba dig förbi torkan ”Writers block” – Det är helt normalt att motivationen tryter och ibland kan det kännas som man aldrig kommer att kunna skiva någonting igen när torkan slår till. Då behöver du hitta andra sätt för att lösa upp blockeringen, för det är bara en tillfällig blockering. Det går över! Jag brukar gå igenom manuset och fylla ut mer i den befintliga texten. Ibland fyller jag ut mer kring karaktärens utseende, miljön eller dialogen.

3. Inspireras av andra författare men jämför dig inte med dem – Det finns så många duktiga författare och när du läser andras böcker så ska du inte jämföra ditt eget manus med andra författare, men inspireras gärna. Du måste hitta din egna skrivstil, det är vad som gör dig unik.

4. Planera gärna ditt manus med handlingen, karaktärerna och miljön, men våga avvik från planen – Min process har skiljt sig med varje manus, de senaste gångerna så har jag fått en idé kring antingen handlingen eller karaktärerna och då börjar jag skriva ner så mycket jag kan. Under de senaste manusen har jag blivit modigare. Jag låter processen ta över trots att jag har en grundplan från början och när jag låter det hända så sker magin.

5. Fortsätt att skriva även om det inte känns helt bra – Ju mer du skriver ju bättre kommer du att bli på att avgöra när en mening/ sida eller kapitel inte håller måttet, men i början behöver du bara fortsätta att skriva, så länge handlingen inte sticker åt helvete förstås. Här kommer redigering in, här ska du kunna fylla ut, kapa och radera sånt som du inte är nöjd med.

Vi börjar så här tycker jag. Kör igång nu och lycka till.

Kram Lisa

Varje dag räknas!

Bildref: 123newyear.com

Idag är dagen där vi har chansen att börja om. En nystart, omstart eller en fortsättning, det avgör du. Jag älskar tanken på att avsluta året för att kasta mig in i det nya, in i det okända. Det är väldigt mentalt och positivt att veta att dagen innebär en förändring, om man tror på det. Jag vill gärna tro det, speciellt efter ett extremt tufft år på det personliga planet under 2018. Många murar rasade, min hälsa skakade om hela mitt sätt att se på livet samtidigt som många drömmar blev verklighet.
Låt varje dag räknas!

Imorgon börjar jag jobba igen efter några dagars ledighet och trots att jag älskar mitt jobb så känner jag att det finns ett behov av mer ledighet. Tack och lov för en kort vecka. Men idag är jag fortfarande ledig och morgonen började med ett skrivpass på manus 4 och några kapitel lyckades jag få ner. Jag får så mycket energi av att skriva, glädjen och kreativiteten gör mig glad, förgyller min dag och jag drömmer så mycket om att få göra det på heltid.

Resten av dagen kommer att spenderas framför tvn med min man och förhoppningsvis lyckas vi tömma kylen på alla rester. hahaha!

God fortsättning!

Kram Lisa

Välkommen in i min värld!

Att skriva mitt första inlägg på min egen site känns otroligt. Jag har bloggat för andra bolag tidigare, främst om kost och träning, då det varit en stor del av mitt arbetsliv i ca 15 år. Men drömmen om att bli författare grundade sig redan när jag var liten och nu händer det. Det var inte förrän några år sedan jag började erkänna det för andra personer i min omgivning och jag tror att många är förvånade över att det varit min livsdröm. Dock har min närmaste familj hört mig tjata om det i åratal, i synnerhet min underbara man, Peter, som stått ut med mitt eviga tjat, tårar och kamp. <3!

Vem är jag?
Förutom att du vet att jag heter Lisa White och debuterar med min första romance- roman 2019, så är jag 35 år, född i Australien och bor nu åter i Lindesberg ( en liten sjöstad utanför Örebro, där jag växte upp som barn och tonåring) – efter att ha bott i Stockholm ett par år och jobbat som försäljningskonslut. Jag älskade verkligen Stockholm, men olika omständigheter gjorde att jag behövde stanna upp livet, flytta hem och varva ner, hitta mig själv och framför allt komma bort från all stress och pendlande. Det gjorde mig gott att komma hem. Lindesberg är en vacker stad må jag säga. Men Stockholm kommer alltid att vara mitt andra hem, vem vet, rätt som det är så kanske vi flyttar tillbaka. Men det låter vi vara osagt för nu.

Vad är på gång?
2019 är ett år som jag verkligen ser framemot. Min första romanceroman ”En hemlighet förde mig hit” kommer till våren och jag kan knappt vänta på att få hålla den tryckta boken i handen. Det känns overkligt, men samtidigt är det något jag väntat på hela mitt liv. Jag hoppas att mina läsare älskar boken lika mycket som jag gör.   
Ni kommer att få följa med i processen från att redigeringen börjar tills den färdiga boken når handeln.

Under december avslutade jag mitt tredje råmanus. Den kommer att få vila, eller mogna som jag föredrar att säga, för det är verkligen så det känns. Att få distans från manuset gör underverk även om jag helst vill kasta mig över den och göra klart allt, så min redaktör kan sätta tänderna i den. Redigeringen är något jag verkligen inte tycker om, men känslan av att den blir mer och mer klar är drivande.
Dock har det lättat upp lite med det senaste manuset då jag hittat en bättre rutin som inte dödar all kreativitet. ”Wink, Wink” så jag ska försöka hålla ner klagandet över redigeringen. Jag lovar …

Manus nummer 4 är påbörjad och efter några sega sidor så kände jag att jag hittat pulsen i manuset. Titeln och handlingen kom till mig några dagar efter att jag avslutade manus 3, men det tog flera dagar innan karaktärernas namn kom och jag fick hänvisa till K- kvinnan och M- mannen för att påbörja manuset. Nu kanske du tänker: varför inte bara ta ett namn? För mig fungerar det inte så. Det måste kännas rätt och naturligt, lite som när du träffar en person som har ett namn, men så säger man fel namn hela tiden för att det inte passar in. Kanske är det bara jag som gör det. Ha. Ha. Ha.
Hur som helst, namnen är satta och tre kapitel är skrivna.

Vad kan du förvänta dig av min blogg?
Bloggen kommer handla mycket om skrivandet i sig, tips och råd som jag lärt mig under vägen och själva processen, också lite om mitt dagliga liv.
Jag kommer att uppdatera bloggen varje vecka och om jag får mer tid så kommer jag naturligtvis att skriva så fort jag får en lucka över. Men en gång i veckan kan du räkna med att bloggen är uppdaterad. Jag jobbar fortfarande med att lösa några buggar på sidan så jag hoppas du har tålamod.

Tack för att du läser och jag hoppas att mina tips ska hjälpa dig vidare i ditt skrivande, eller vägen till att du själv ska bli publicerad eller hjälpa dig vidare i ditt läsande.

Gott Nytt År!

Kram Lisa White