Den här månaden har jag blivit lovad att mitt manus kommer åter för redigering och nu hoppas jag att det stämmer för jag är laddad men också lite smått stressad då den ska släppas i maj.
Det här är första gången jag släpper en roman med ett förlag och deras rutiner är jag inte bekant med ännu. För att inte understryka att jag är en kontrollfreak som gärna vill att allt sker nu, så har jag fått jobba lite med både mitt tålamod och mina stressade nerver.
Det är väldigt spännande att få tillbaka manuset. Undrar om hon kommer att slackta mig levande eller finns det partier som är riktigt bra. Det är många funderingar och frågor som rör sig i huvudet. En sak som har hänt den här månaden när jag har fått vänta, är att mina andra manus ligger lite på vänt. Det krävs så mycket energi och tankeverksamhet att skriva ett manus, den som säger att det är lätt … ljuger för dig, iallafall om det ska bli ett bra manus. Jag står just nu på en platå av ingenting. Jag vill kasta mig över mitt råmanus som utspelar sig i Örebro, men jag orkar inte, så nu hoppas jag att mina lediga torsdagar och fredagar nu i februari och mars ska ge mig mer energi och lust.
Men jag är verkligen lyckligt lottad. Jag har ett förlag och en redaktör som tror på mig 100%, jag har en man som ställer upp så fort han ser att jag behöver hjälp och råd och fick han bestämma skulle jag säga upp mig idag och skriva på heltid. Hur många har det så? Men jag är inte sån. Jag gillar att jobba och jag vill ha en god och trygg ekonomi utan att behöver känna ett krav. Förstå mig rätt nu. Krav på deadlines och prestation är en sak, men att min man ska behöva försörja mig om jag inte lyckas producera böcker, det är ett krav som är för tidigt för mig att behöva utsätta mig för. Trots att det skulle vara drömmen att få skriva på heltid, så är jag övertygad om att tiden kommer när det är rätt för mig.
Med 8 dagar kvar på månaden och avbitna naglar så ser jag framemot återkoppling om mitt manus för boken ”En hemlighet förde mig hit”.
To be continued …
Kram Lisa
