Instagram- Skapa tillsammans

Jag ville visa hur lätt det är att skapa en text genom att fortsätta på någon annans mening. Det här brukar jag tipsa om när du har kört fast i ditt skrivande och vill fortsätta skapa. Då kan du ta en mening ur någon annans bok och fortsätta skriva på den. I det här fallet började jag med att skriva en mening som flera modiga Instagram-följare fortsatte att skriva på och skapa tillsammans. (Texten är oredigerad, så ingen behöver klaga på det.)
Jag följer kommentarerna med spänning och jag hoppas vi kan fortsätta skriva på tråden och se hur det slutar för Anna, Martin och William.

Du hittar den på Instagram @lisawhitesweden under bilden ”låt oss skapa tillsammans”. Där hittar du även författarna till texten. Kom ihåg att skriva nummer så kan jag fortsätta att kopiera i rätt ordning. Var med att skapa någonting nytt och se vad vi kan få till.

Instagram- novellen!

  1. ”Vad menar du att jag får sparken?” Anna sväljer diskret. Martin måste ha sagt fel.
  2. ”Tyvärr så måste du lämna kontoret redan idag” Svarar Martin och lägger sig hand på Annas.
  3. Varför sa han inte bara som det var, du har ifrågasatt mitt ledarskap och jag vill inte ha dig kvar. Att hon kommit åt hans ömma punkt var uppenbart men det måste vara något mer han dolde.
  4. Anna rycker åt sig handen och möter hans blick. Hon kisar fundersamt med ögonen och vänder huvudet på sne. Han kan inte sparka henne, inte utan Williams godkännande, det vet hon. ”Martin, beror detta på incidenten igår på företagsfesten?”
  5. Martin börjar se orolig ut ”Verkligen inte”. Anna ser och hör att han ljuger. ” För jag kommer inte säga något. Varken till din fru, Wiliam eller någon annan på kontoret”
  6. ”Anna, tro mig, jag ville ha dig kvar. William såg alltihop och tycker det var högt olämpligt med relation på jobbet. Han bad mig sparka dig, annars blir jag av med mitt jobb”. Anna blev riktigt förbannad, ska hon straffas för detta så ska båda!
  7. ”Det borde du tänkt på innan.” Anna knyckte på nacken. Ilskan flammade upp inom henne. Vem trodde han att han var? Med allt hon visste om honom och hans affärer borde han vara försiktigare.
  8. Martin drog fingrarna genom håret och suckade.
    ”Snälla Anna.” Han såg bedjande på henne.
    Anna drämde handen i skrivbordet och skrek till när det högg i handflatan.
    ”Aj!”
  9. ”Martin tog ett steg mot henne och frågade om hon är okej. Anna backade och spände blicken i honom: Du rör inte mig! Hon svalde hårt för att dölja smärtan i handen. Men den inre smärtan han orsakat henne var ännu värre.”
  10. Doften som var hans fick minnesbilderna från kvällen att fladdra som blixtar i huvudet när han nu stod nära, nära igen. Anna förbannade tyst den påtagliga attraktionen mellan dem och ilskan sköt genom kroppen när tårarna brände bakom ögonlocken.
    Hon mindes också telefonens klickande ljud och det bländande ljuset för varje bild som togs.
  11. Hon kunde nästan känna hans läppar, hur de kändes som bomull mot huden. Så drog hon ett djupt andetag och lyfte blicken, etsade fast honom och hoppades att kunna dölja hur sårbar hon egentligen kände sig. ”Du kan dra åt helvete!” Med de orden lämnade hon rummet.
  12. Hon borde ha lyssnat på de varningar hon fått om Martin redan på sin första dag två veckor tidigare. Fan också, så korkad hon varit! Med rask fart styrde hon stegen tillbaka till sitt kontor. Hon stängde igen dörren om sig och lutade sig fram mot dörren
    ”Anna…”
    Hon vände sig snabbt om och fick syn på William sittandes i en av fåtöljerna nere vid fönstret.
  13. ”Jaa …?” Hon drog på ordet.
    ”Du verkar upprörd.” Williams röst var len som honung.
    Innan Anna hann hejda sig stegade hon fram och smällde till honom rakt över kinden.
  14.  ”Va fan gör du?” Wiliam blir chockad av Annas örfil.
    ”Allt är ditt fel från början. Varför ska jag bli den som får ta smällen” Anna går fram till fönstret och titta ut för att lugna ner sig” Wiliam snurrar runt på stolen så han är vänd mot Anna ”Vänta lite. Jag har faktiskt en plan med det hela” Säger Wiliam med sitt självsäkra leende.
  15. ”Jag vill inte vara med i det här längre”, svarade Anna med gråten i halsen. ”Du får använda någon annan för att driva igenom dina planer, jag har fått nog.”
    William skjorta spände över bröstet när han skrockande lade händerna bakom nacken och lutade sig tillbaka i stolen. ”Fått nog? Lilla gumman, du har fått nog när jag säger det, inte förr.
  16. Väggarna i det annars rymliga kontorsrummet börjar krypa sig allt närmare. Alla ljud tycks ha stannat upp. Det enda som hon hör tydligt är hennes bultande hjärta. Ska William verkligen få hota henne?
  17. Anna kniper ihop ögonen och tar tre djupa andetag. Kontoret försvinner och det enda hon ser framför sig är all skit som William utsatt henne för. Något annat än rädslan vaknar och Anna öppnar ögonen. Han ska verkligen inte få hota henne. William ska få smaka på sin egen medicin, men nu återstår bara frågan hur?
  18. Hon höjde hakan och spände blicken. ”Du erbjöd mig mitt drömjobb och enligt vårt avtal skulle jag kyssa Martin på festen, vilket jag igår gjorde framför kameran! Jag har hållit min del av avtalet, William. Nu förväntar jag mig att du håller din! ”Har du känslor för honom?” frågade han och försökte le, men leendet nådde inte riktigt ögonen.
    Frågan fick henne att komma av sig. Var William svartsjuk?

Kram Lisa

Lisa White

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *