Gästbloggare – Författaren Nova Ling

   Att skriva på ett annat språk är ett slags litterärt experiment. Svenskan var språk nummer fem som jag behövde lära mig. Oftast får man tydliga intryck av olika språk. Och jag minns att ett av mina allra första intryck efter mötet med just skrivsvenskan var: De har ord, långa som Rivierastränder! Hur ska jag lära mig det här?? Ordet ’födelsedagskalaset’ blev till en mardröm. Rena rama f-ordet som inte hjälpte att förstå från vilken sida jag skulle ta tag i det för att till slut kunna det. Sedan var det ’länskommunikationscentralen’. Och dråpslaget blev ’trettiotvåtusenfemhundrasjutton’. Men vad sjutton också! Det var som om någon på måfå skrev bokstäver som flög genom huvudet – kjughdsufygölvjmwjhdfoihf – sedan betraktade sitt verk och tänkte: Det räcker, det blir nog bra så.

   Allt detta hände innan jag lärt mig sammansatta ord.

   Nästa etapp var när tv-tittande började tjäna ett tydligt syfte: att hinna översätta alla ord i undertexter innan de försvann. Jag satt med ett lexikon uppslaget och bläddrade som en galning samtidigt som på tv-skärmen Buffy slogs mot ett gäng vampyrer. Tror, jag hade det jobbigare än hon.

   När man kommer lite längre på vägen in i ett annat språk börjar man äntligen se genom grova drag: förstår humor, ordvitsar, referenser. Kan leka med språket. Ett citattecken i ett annat citat blir som att titta i en spegel genom en spegel. Man kan få ord att bilda gåtfulla konstruktioner – meningar med många meningar. Ett exempel: En dödlig skönhet. Någon tror att det är en femme fatale, en livsfarligt vacker kvinna som drar en in i trubel. Någon annan tycker att det är chernobylbranden i nattens mörker. Sammanhanget är viktigt, men tolkningar ger det ännu mer dimension.

   Ett annat exempel: Med var ny dag är jag närmare till Gud. Pessimistiskt? Filosofiskt? Beror det på sammanhanget eller vill jag ha alla möjliga betydelser med?

   Och nu till slut: Du är inte ensam.

   Vad betyder det för dig? Tänk på det ett ögonblick.

   Det är inledande meningen i baksidestexten till tryckta varianten av min debutbok Konsten att lämna en psykopat. Ihop med titeln får vi sammanhanget för att kunna tyda den meningen. Jag har tänkt mig minst tre olika betydelser att fylla den med: 1. På alla möjliga ställen finns det andra i liknande situationer; andra som lyder i det tysta eller försöker göra nånting. 2. Det finns någon som kan hjälpa dig; du behöver inte gå igenom det ensam. 3. Runt dig finns andra människor – dina barn, din familj – som du har ansvar för; de behöver dig för att klara sig; du lider inte ensam, utan de gör det med dig; och då får du inte ge upp – du måste rädda dem.

   Vad har du sett i meningen ’Du är inte ensam’? Var det nånting av det jag menat? Allt jag menat? Var det något eget, som jag inte ens tänkt på?

   Nyss har vi skrivit något tillsammans – du och jag.

   Det är en slags magí att skriva böcker tillsammans med läsare. De skrivna verken blir inte till något slutgiltigt, utan ändras med tiden, och med de människorna som läser.

   Det kan gå hur galet som helst. För språk är ett levande verktyg. När Agata Christie skrev A Murder is announced tänkte hon låta allt annat än vulgärt. Vad hör vi när vi läser i vår tid: ”… it’s my own particular, one and only, four-starred Pussy. The super Pussy of all old Pussies.” (givetvis sagt om Miss Marple)?

   Boken kom ut i 1950. Det som menas är egentligen en gammal dam. Jag har inte behövt förklara det, för det förstår man själv… Eller?

   På tal om oanständigheter och svordomar. De båda redaktörerna som jobbat med manuset till Konsten att lämna en psykopat menade att det är för många svordomar och rasistiska inslag som läsare skulle reagera på. Jag säger: Bra! För om läsare skulle läsa allt detta och ha lite mysigt, då är det något som är fel här, med tanke på ämnet. Samtidigt, jag kan ju inte ställas till svars för det som en av karaktärerna säger. Han är en rasistisk, svärande skitstövel. Så är det bara.

   Ja, det ska sväras, och det ska bli drama. Men det ska också finnas hemligheter bakom det självklara. Hemligheter som kan läsas bara med hjälp av ledtrådar. Gåtor som kräver detektivarbete. Allt gömt på ett annat plan inbyggt i texten.

   Om man läser noga upptäcker man det till slut.

Nova Ling, författare

Blogg: https://novaling.blog/
Instagram: https://www.instagram.com/novaling.blog/
Twitter: https://twitter.com/NovaLing2

Lisa White